Farväl, mitt kvinnofängelse

Skärmavbild 2020-12-30 kl. 21.33.30.png

Farväl, mitt kvinnofängelse
⊳ Karolina Ramqvist
⊳ Novellix
⊳ 2013

På ytan en berättelse om ett kvinnofängelse. Under ytan en berättelse om avsked. Om kärlek som inte kan ta slut. Om kärlekens oresonlighet och hur ett farväl kan vara lika smärtsamt definitivt som döden. Om avsked som får jaget att rämna och orsaka avgrundsdjupa ärr för livet.

I Karolina Ramquists täta novell kontrasteras mjukgörande kärlek mot fängelseanstaltens hårdhet – ett klassiskt grepp som kräver mästerlighet för att göras nyskapande och relevant. Något som Ramquist givetsvis lyckas med.

Fängelset och kärleken speglar varandra genom tiden. Tiden som fängelsets mest grundläggande villkor: Till en början oändlig, sedan brutalt ändlig vid frigivningen. Precis som kärleksrelationen. Kärleken tycks oändlig men när förhållandet väl är slut, omstöpt i något annat är det tiden som obevekligt för oss ifrån varandra. Som får oss att blekna inför den andre.

Makz Bjuggfält

Föregående
Föregående

En vinterlek

Nästa
Nästa

Pauls flicka