Intervju med Timimie Märak
Foto: Regina Bergman.
Timimie Märak är poet, same och queeraktivist, bosatt i Stockholm. I samband med Sápmi Pride ringde Milla Timimie för att prata om Sápmi Pride och vad Timimie önskar av queers som inte är samer.
Vem är du?
”Ja vem är jag… Det bästa är att fråga någon annan, det är svårt att beskriva sig själv.”
Hur skulle någon viktig person i ditt liv beskriva dig?
(Timimie ropar till en person som heter Hugo som är i rummet bredvid och lagar mat) ”En fantastisk människa som bryr sig väldigt mycket, säger Hugo, en person som känt mig sedan jag var 16.”
Vad är det för frågor du bryr dig om?
”Jag pysslar med det jag pysslar med, vilket är konst och poesi, den jag är gör det till aktivism. Aktivism behöver inte vara superorganiserat, när du gör ett aktivt val att göra något eller att våga säga nej, våga hålla någon i handen, kan det vara aktivism. Antikapitalism, antifascism, att arbeta för queeras rättigheter, eller jobba mot en utopi där man bryr sig om alla, kamperna går omlott. Men jag förväntar mig inte att vi alltid ska komma överens.
Jag försöker göra det jag gör för att en ska kunna känna sig så självklar som möjligt. Jag har ett space med personer runtomkring mig där jag känner mig självklar. Jag har en familj där vi haft meningskiljaktigheter, där vi bott långt ifrån varenda men där jag ändå har jag känt mig självklar. Jag vill inte ha ett enkelt liv men ett självklart liv. Rent krasst, allt som är felknullat i den här världen, det är simpelt, om du är i en dålig relation - gör slut, kapitalism suger, det är simpelt som svar, men inte enkelt att göra.
Många som blir sedda som aktivister är trötta på att höra att de är modiga. Du gör det eftersom det är en självklarhet. Kärlek och aktivism har gemensamt att de stora gesterna är viktiga och vackra. 10 000 röda rosor, en manifestation, att samlas under en paroll. Du behöver inte vara modig för att göra det och det måste inte vara de stora sakerna, de stora manifestationerna utan det är de aktiva valen, varje gång vi frågar om pronomen, varje gång vi tänker intersektionellt bedriver vi kamp. Det absolut farligaste du kan göra är att leva ett så gott liv som möjligt och så lite på någon annans bekostnad som möjligt.”
Vad menar du med farligt?
”Ja vad tänker du själv? Det är farligt att trängas in under en banderoll, queerkamp antifascistisk kamp, urfolkskamp. Om vi är i en kamp hela tiden kommer vi glömma vad det är vad vi kämpar för. Vi kämpar för något, mot ett mål. Det går att vara förbannad och älska samtidigt.”
Berätta om Sápmi Pride!
”Det suger att inte få ha varit på Sápmi Pride. Jag har varit i Norge och spelat in film och sedan giggat i Stockholm, jag trodde att jag skulle hinna dit.
Vi queers måste ha fester, trots att det är pandemi. Aids har tagit så många ifrån oss, så många av våra queera äldre har dött i sjukdom, i och under kampen, vi har inte de äldre att luta oss emot. Det är viktigt för baby queers, att se att det har funnit folk innan oss, att det finns fler. Vi utgör ett hot mot the straight society för att vi står upp mot det och dansar tillsammans. Det går att stå utomhus en sommar och hångla - att få känna den självklarheten är livsfarligt.”
Varför finns Sápmi Pride?
”Det finns för att det måste. Det måste finnas för oss som är ett urfolk, för att kunna läka det vi varit igenom, vi är fortfarande under ockupation under Sverige, Norge, Finland och Ryssland.”
Vad är Sápmi Pride?
”Det är en nomadiserande pridefestival som arrangeras i Sápmi. Den finns inte bara för att visa för andra att vi finns, utan också för att vi som tillhör en marginaliserad grupp ska få möta andra. Vi har blivit så hårt kristnade, och vi har blivit satta i en position där vi måste välja mellan vår etnicitet och sexualitet. Jag vill kombinera queerhet och kultur, och göra det tills det kommer bli en självklarhet, att man inte behöver riskera att förlora sin familj för att man är queer.
Det är livsfarligt att tro att du är ensam. Jag måste börja med var jag står. Hur vi har blivit formade av vår omvärld är inte vårt fel, men sekunden du inser att det händer är det ditt ansvar att göra dig själv lite mer medveten. Det betyder inte att du måste läsa alla böcker, men du kan leva ett så fint liv som möjligt utan att det är på bekostad av andra.”
Varför Sápmi Pride viktigt?
”Vi är ett urfolk i Skandinavien. Sverige är bra på PR, på att säga att vi är nytänkande. Sverige är en fucking narcissist, en misshandlande pojkvän, Sverige pekar finger åt alla håll. Sveriges hederskultur är god stämning, vi vågar inte att inte komma överens.
Det finns många som inte kan komma ut, som inte vill komma ut, och om de inte kan det just nu, så har de i alla fall sett oss, så att de vet vi att vi finns.
Jag ser att det blir förändringar, folk vågar komma ut, utan att tappa sina familjer. Slöjdare gör saker med pridefärgerna, och man behöver inte flytta från Sápmi fast man kommit ut som queer. Om jag är the big bad gay som visar dem att det är okej att vara queer, så är jag gärna det.”
Vad önskar du av oss queers som inte är samer?
”Bara för att något är nytt för er behöver det inte vara nytt för alla. Sluta bära skammen för vad kolonialstaten gjort - ursäkta inte era privilegier, ta inte avstånd från dem, utan använd den. Har du pengar - lägg dem på något bra, har du en röst - använd den. Passa vidare ett gott liv som en ring på vattnet.
Vi behöver dela med oss av våra goda liv. Vi måste skapa så många roliga trygga och glada rum så de kan expandera, så att de tar mer och mer plats. Till slut kommer de som vuxit upp i en annan värld där de lärt sig hata oss, hoppa in hos oss, eller sitta på sin kant och sura.
Som same är jag uppväxt med att om du varit på en plats, om du tältat, eldat eller varit på festival, att du lämnar platsen som den var när du kom. Vi måste möta människor med samma mentalitet. Jag vill att vi ska kunna hångla på en fest i skogen, men också att skogen vi är i inte huggs ned.”
Milla Leskinen