I want a president
⊳ "I want a president"
⊳ Zoe Leonard
⊳ 1992
“I want at dyke for president. I want a person with aids for president and I want a fag for vice president.”
Eileen Myles, 2016.
Foto: Julieta Cervantes.
1900-talets sista decennier såg en explosion i kreativ queer konfrontativ aktivism i USA. Efter tolv år med republikanska presidenter som gjort sitt bästa för att motarbeta hbtqi+-personers rätt att leva under en rasande AIDS-epidemi var den amerikanska queera rörelsen rejält uppeldad inför presidentvalet 1992. Bill Clinton kom att vinna valet, men han återgäldade sin skuld mot htbqi+-rörelsen dåligt, en rörelse som lagt enormt mycket pengar, tid och engagemang på hans presidentkampanj.
En av Clintons motkandidater var Eileen Myles, lesbisk poet och författare. Med sin identitet och sina erfarenheter blev Myles en förkroppsligad symbol som synliggjorde Myles det som amerikanska presidentkandidater genom alla tider varit: Vita, rika män som i olika grad visade hat, avsky eller ignorans mot hbtqi+personer. Zoe Leonard inspirerades av Myles när hon skrev sin dikt “I want a president”.
Leonards dikt, som ibland beskrivs som ett manifest, spreds likt "Queers Read This" genom flygblad som kopierades och överlämnades från hand till hand. Dikten sätter ord på något som många längtade efter: Reellt politiskt inflytande, politisk representation och öppna, synliga kvinnor och queers i den politiska offentligheten.
Inför valet 2016 framförde poeten och rapparen Mykki Blanco – svart, HIV-positiv transperson – Leonards dikt i ett Youtube-klipp. Ett klipp som fick stor spridning, dels för den politiska situationen i USA men framför allt för Mykki Blancos framförande – kraftfullt, med sorg och frustration. Kort därefter sattes "I want a president" upp som en konstinstallation av High Line Art i New York och Dden 6 november höll Eileen Myles ett "acceptance speech" där hon satiriskt tackade för vinsten i presidentvalet. Två dagar senare vann Donald Trump det amerikanska presidentvalet.
“I want to know why this isn’t possible. I want to know why we started learning somewhere down the line that at president is always a clown: always a john and never a hooker. Always a boss and never a worker, always a liar, always a thief and never caught.”
Mykki Blanco framför “I want a president”.
Bild: Dazed.
Snart trettio år senare ser vi en större representation av hbtqi+-personer, personer som rasifieras och andra minoriteter på politiska ämbeten i USA, Sverige och på andra platser i världen. Gatans aktivism har tagit plats i maktens korridorer. Jag funderar på hur vi tar hand om "våra" representanter. Jag funderar på om det finns en kollektivistisk hbtqa+-kamp eller om den kollektiva kampen har omstöpts till individualistiska identitetsprojekt. Kanske finns det större anledning än någonsin för queers att fundera över hur queer politiskt aktivism kontra ens egen individualistiska queerhet hänger samman.
Makz Bjuggfält