Kärleken vi inte förstår
⊳ Kärleken vi inte förstår
⊳ Bart Moeyaert
⊳ Lilla Piratförlaget
⊳ 2019
Nu när vi ändå befinner oss i pristider kommer här ett inlägg om en författare som redan fått ett pris i år, nämligen @bartmoeyaert - mottagare av årets Astrid Lindgren Memorial Award.
Kärleken vi inte förstår består av tre noveller där en berättarröst skildrar sin egen familj lite från sidan. Genom tre episoder möter vi en grupp människor som binds samman av sina blodsband, men som inte nödvändigtvis hålls samman. Snarare är det en familj i upplösning. Som det tredje syskonet av fyra ger berättarrösten både barnets perspektiv och uttryck för ett ansvarstagande gentemot det yngsta syskonet. En hjärtskärande dubbelroll som många mellansyskon nog kan känna igen sig i.
Moeyaert använder sig av en teknik där han låter hålrum, eller kanske en slags tystnad, breda ut sig. Det ger gott om utrymme för läsarens egen fantasi och egna erfarenheter ta plats. Det är en teknik som också kräver en del av läsaren och jag funderar på om han har gått lite för långt i den riktningen. Inte för att människor i allmänhet är dumma, oerfarna eller fantasilösa, men för att litteratur av många betraktas som underhållning. Den här boken avkräver helt enkelt läsaren arbete.
Bokens stora potential är att den försöker ringa in någon slags eviga frågor om relationer och den kärlek som familjeband kan medföra. Genom ett spartanskt berättande med hjälp av bilder som ger utrymme för evigheternas rymder tar boken läsarens fulla förmåga till att ta sig an de stora frågorna i anspråk.
Vackrast är den sista berättelsen. Den är faktiskt så vacker att om du ska läsa en enda text i år så är det dessa 28 sidor du ska välja. Med största precision väver Moeyaert två bildvärldar samman till en helhet som får hjärtat att brista. Jag vill gråta för skönheten och jag vill gråta för det sorgliga i berättelsen. Sorgligheten i den yngre systerns längtan efter sin storebror. En storebror som tvingats bort från familjen för att leva med sin pojkvän. Den här lillasystern representerar en karaktär som sällan tar särskilt stor plats i hbtq+-litteraturen: Barnet som är kvar i familjen som bögen tvingats bort från. Jag får en klump i halsen och känner en sorg för alla barn i familjer i upplösning.
Makz Bjuggfält