Vi är Orlando. En amerikansk tragedi.

Skärmavbild 2020-12-27 kl. 18.24.28.png

Vi är Orlando. En amerikansk tragedi.
⊳ Johan Hilton
⊳ Natur & Kultur
⊳ 2020

Historiska händelser används inom alla rörelser och grupper för att bygga gemensamma narrativ att enas kring. Inom Hbtqi+-rörelsen i Västvärlden har exempelvis Stonewall riots, AIDS-krisen och queerbegreppets genombrott fungerat som gemensamma utgångspunkter. Men även inom minoritetsrörelser finns motstridiga berättelser och tolkningar som utmanar varandra.

När Johan Hilton beger sig till Orlando, Florida, för att skildra masskjutningen på Pulse Club den 12 juni 2016 är det med ambitionen att skildra ett homofobt våldsbrott som gett svallvågor genom världen. Detta präglar också den första delen av boken som genom transkriberade vittnesmål i en oral history-tradition vävs samman till en berättelse om hur en festkväll med drinkar, kärlek och vänskap förvandlas till en natt av blod, automatvapensmatter, sirener och 49 förlorade liv. Det är sorgligt och hjärtskärande. Det är omöjligt att inte gråta till vittnesmålen från föräldrar, partners, vänner och offer som försöker sätta ord på vad som togs ifrån dem den natten.

Den enorma motreaktion massmordet får visar att så många fler än de mördade och deras familjer upplever sig som offer. Samhället, ja hela USA, sörjer. Presidenten besöker Orlando och morden betecknas fortfarande som det värsta terrorbrottet på amerikansk mark sedan 2001. Samtidigt avtäcker efterspelet ett splittrat samhälle där vissa grupper ges större tolkningsföreträde av händelserna än andra. Kritik lyfts framför allt fram mot att främst vita, engelskspråkiga vittnesmål tagit så stor plats när en så stor del av offren var latinx och spanskspråkiga. När det 2018 dessutom avslöjas att gärningsmannen inte hade några homofoba alternativ ställs debatten på sin spets: Hur ska brottet förstås? Genom avsikterna eller konsekvenserna?

Den stora förtjänsten med Hiltons bok är att den lyckas lyfta fram det extremt sorgliga och tragiska i de enskilda människoödena samtidigt som den visar på komplexiteten i när en händelse ska tolkas inom ramarna för en politisk rörelse. Hilton gör det på det mest respektfulla vis: Genom att låta de enskilda rösterna träda fram och tillsammans väva den gemensamma, nyanserade berättelsen. Det är så omsorgsfullt, så levande, så oändligt sorgligt.

Lyssna på avsnitt fyra av Bögbibblan Podcast där vi pratar om Vi är Orlando. En amerikansk tragedi. och avsnitt sex där vi intervjuar Johan.

Makz Bjuggfält

Föregående
Föregående

Favoriter i Augustprisets historia, del 1

Nästa
Nästa

Veckopojkvännen