World Aids Day

AIDS-krisen kom att omstöpa hela erfarenheten av att vara bög från 1980-talet och framåt. Efter flera år av politiska framgångar kom ett litet virus att tvinga alla bögar - de som levde ute, de som inte kommit ut och de som skulle födas senare - att förhålla sig till inte bara den yttre (fysiska, ekonomiska och sociala) utsattheten, utan också till ett hot från sina kroppar. Det som började som något okänt, ”the gay virus”, kom så småningom att slå till med full kraft när bögar över hela västvärlden insjuknade och dog. Det som ingen känt till ett decennium tidigare hade 1991, tio år efter de första rapporterna, tagit 156000 liv bara i USA. Bögrörelsen kom att hantera krisen på olika sätt, från hyperkommersiell eskapism till starkt politisk organisering i form av tex ACT UP, Queer Nation, Outrage och Gay Liberation Front.

Krisen återspeglades givetvis också i litteraturen, från monumentala verk som Tony Kushners Angels in America (1991) till mer radikala och politiska texter som Dennis Coopers bokserie om George Miles (1989-2000) och Queer Nation-manifestet (1990). Döden och kroppen blev centrala teman i många verk. Sveriges fick sitt stora epos i och med @jonas.gardell s Torka aldrig tårar utan handskar (2012-2013). Många skildringar kom att fokusera på vita bögar, men det finns andra exempel, som den amerikanska dokumentären Paris is Burning (1993) och tv-serien Pose (2018-). Den franska filmen 120 BPM skildrar den franska AIDS-aktivismen och lyfter fram det politiska, medvetna handlandet snarare än den sjuks passiva bögen.

Bakom alla berättelser om sjukdomen och kampen genom kollektivet finns alla de människor som förlorades. På instakontot @theaidsmemorial samlas berättelser om människor som gått bort i AIDS, skrivna av familjemedlemmar, partners, främlingar, klasskamrater, beundrare... #whatisrememberedlives

Makz Bjuggfält