Dandy

⊳ Dandy
⊳ Jan Guillou
⊳ Piratförlaget
⊳ 2012

Ett monumentalt epos om Europa under det stora århundradet, en bok för varje decennium, skriven av Författaren med stort F som bland annat står bakom citatet ”homosexualitet är mer en modeföreteelse än något man föds till” så sent som 2016 (säg det till de bögar som torteras i koncentrationslägren i Tjetjenien). En författare som väljer att göra en homosexuell man till huvudperson av seriens andra del, den som skildrar första världskriget från ett brittiskt perspektiv. Det är inte helt lätt att få ihop ekvationen och den väcker onekligen onda aningar. Ändå är detta en bok med många intressanta ingångar.

Dandy (2012) följer den norske Sverre och hans livs kärlek Albie, inbäddad i den engelska överklassens paradoxala balansakt mellan djupaste konservatism och bohemisk excentricitet. Krigsmullret dånar över engelska kanalen och konstnärerna dricker vin och diskuterar fransk impressionism. Gruppen av vänner bär upp en fasad av heteronormativ tvåsamhet men utforskar sexualitet och kärlek i betydligt fria former när ingen ser.

Boken tar avstamp i karaktärsmordet på Oscar Wilde och Bloomsburygruppens lekfulla utforskande av den nya konsten. Genom fiktionen tecknas en klarsynt bild av hur föreställningar om kön och sexualitet vävs samman med nationalism i den brittiska krigsivern. Den som avviker från det hypermaskulina idealet avviker per definition från det sanna brittiska och blir därigenom avhumaniserad och möjlig att mörda och förfölja. Bögeri som ett hot mot nationen. På så vis är Dandy en viktig historielektion och en påminnelse av hur skör den gradvisa förändring vi har sett av samhället under det senaste seklet är: När kriget kommer är det bögar, lesbiska, transpersoner och andra minoriteter som överges först.

Könsrollerna och deras gränser skildras genom konstnärens fascination av den perfekta maskuliniteten i kroppslig form. Styrka och smidighet intill fulländning, begeistring över de antika idealen, kroppen som en spegel av en inre karaktär, ideal som kom att förvrängas i den europeiska rasbiologiska kontexten. Oundvikliga följdfrågor för dagens queers att ställa sig: Hur ser maskulinitetsnormerna ut i bögvärlden och queervärlden idag? Vilka kroppar premieras och idealiseras?

Själva berättelsen är stark men gestaltningen av romanpersonerna är synnerligen platt. Detta är endimensionella karaktärer som i sin hjältemässiga självklarhet genomskådar tidens ideologi, som med förbluffande klarsynthet kan förutspå konsekvenserna av första världskriget (som att det kommer att komma ett nytt världskrig) trots att de mest verkar vara fulla för jämnan. Visserligen antyds moraliska och etiska överväganden (men snarare på det storpolitiska planet) och bokens tema handlar om skuld och skam. Men vi får ta del av huvudpersonens känslor förvånansvärt lite. Detta är en bok om tanken. Jag undrar om det är det som händer när heterosexuella skriver om queera liv: Skammen som kväver hjärtan och gör skrik till viskningar kanske inte kan förstås och beskrivas av den som själv inte upplevt det?

Boken hade tjänat på att stanna upp, låta de smärtsamma känslorna ta plats. Hur ska vi förstå vidden av de övergrepp och det förtryck som heterosexismen utsätter queersen för om de bara framställs som delar av ett historiskt händelseförlopp och inte som upplevda av verkliga människor?

Boken ska läsas som en viktig historielektion om en tid som synliggör hur heteronormativitet och nationalism vävdes samman i Europa under 1900-talets början; mindre som en skildring av ett människoliv.

Makz Bjuggfält