Vänta på vind

 
Skärmavbild 2021-01-11 kl. 21.15.32.png
 

Vänta på vind
⊳ Oskar Kroon
⊳ Brombergs
⊳ 2019

I Oskar Kroons Vänta på vind, nominerad till Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok, dallrar den heta sommarluften. På fastlandet rasar skogsbränder men ute till havs, på Gunnilsöra, brinner ingen skog. Vinga är ensam med sin morfar i en sommardröm. Hon drömmer om havet och arbetar med att få sin snipa sjöduglig. När Rut, med svart rakt hår och slokande hatt, dyker upp får eldflugorna det att pirra i Vingas kropp. Rut är sådär tråkig på det coola sättet som alla andra på fastland är, men ändå får hon Vingas hjärta att bulta. Med Rut släpper Vingas tunghäfta och orden väller ur henne, nästan för fort.

Ensamheten omgärdar Vinga. Ensamheten i skolan och ensamheten som föräldrarnas uppslitande skilsmässa ger upphov till. Men med morfar och havet kan hon vara trygg, fri. Här kräver ingen att hon ska vara något annat än sig själv. Därför bli Rut, som plötsligt ser Vinga, ett hot och ett hopp - hoppas att hon kommer tillbaka, hoppas inte, hoppas, hoppas inte. Det är så skört att få en vän när man inte har några. Så ömtåligt att få en vän när man bestämt sig för att det inte finns några. Så läskigt att få en vän när man har hittat sin fristad. Att Rut dessutom visar sig föra med sig något mer än vänskap verkar nästan så stort att det inte längre är ett hot.

Varför vill hon vara med mig?
Ibland får det väl duga med en kvastfening.
Det skulle vara lättare om vi aldrig träffats.
Det skulle vara mycket tråkigare om vi aldrig träffats.

I Vänta på vind möts de stora frågorna - uppbrott, familjekänsla, glädje, sorg, död - och kärlek är bara en av de många frågorna, precis som det ju ofta är i livet. Med ett omsorgsfullt språk och rika liknelser ger Kroon oss tillgång till Vingas sköra tillvaro. Det är på riktigt och flera formuleringar kan bli små skatter att ta med sig i byxfickan, likt kammusslan Vinga och Rut delar på.

Man vänjer sig med allt utom en sten i en sko.

I en annan text för ett par månader sedan gruffade jag om fula bokomslag på ungdomsböcker. Det här tycker jag är ett synnerligen lyckat omslag för en synnerligen lyckad bok. Om det blir ett Augustpris till Vinga och Oskar Kroon? Inte mig emot.

Makz Bjuggfält

Föregående
Föregående

November har trettioen dagar

Nästa
Nästa

Testamente