Intervju med Saga Becker
När jag förlamas av rädsla inför världens farlighet och den där ljusare morgondagen känns märkligt långt borta är det alltid starka förebilder som kan väcka kämpaglöden igen. Jag skulle vilja påstå att @sagabecker är en av de klarast lysande ledstjärnor på queera himlen när det gäller att lyfta fram queera verkligheter. Med en röst som på klaraste vis riktar uppmärksamheten mot det såriga och visar att det är möjligt att sätta ord på det svåraste och samtidigt finna kraft i syster(syskon)-skapet är Saga en självklar författare och filmskapare.
I kortfilmen ”Fuckgirls” visade Saga på en mästerlig känsla för att kommunicera detta syskonskap i filmformatet. Eftersom jag inte pallar långfilmer (och därmed inte sett hyllade ”Någonting måste gå sönder”) och redan slukat Sagas noveller blev jag så glad när nyheten om att hennes debutroman ”Våra tungor smakar våld” var på väg. Ännu gladare blev jag när Saga tackade ja till en intervju med Bögbibblan. En intervju som blev ett samtal om sårbarhet, textens råhet och ömhet och den inneboende skammen vi queers fostrats in i.
Makz: Hej Saga!
Jag har precis läst ”Våra tungor smakar våld” och tänkte skriva om den på Bögbibblan. Är du intresserad av en liten miniintervju? Typ några frågor här på instagram-chatten.
Kram,
Makz aka Bögbibblan
Saga: Hej fina! Klart jag vill det!😊😊
Makz: Kul! I pressreleasen till ”Våra tungor smakar våld” står det att boken ”avspeglar en självupplevd verklighet”. Hur är det att dela med sig av sina egna erfarenheter så som du gör?
Saga: Jag har ju varit väldigt transperent och öppen kring mig själv, min historia, mina
erfarenheter och min psykiska ohälsa i allt jag gjort tidigare och jag känner väl
att jag har hittat en bra balans mellan att vara personlig och privat.
Sårbarhet och ärlighet är en stor del av den jag är och allt jag skapar. Det var
nödvändigt för mig i skrivandet av just "Våra tungor smakar våld". Jag ville skriva
om en tid som jag själv gått igenom, som i mitt liv var den mörkaste och den mest
destruktiva tiden mitt liv.
Jag skriver det jag själv hade velat läsa. Jag måste våga vara sårbar för att finna
modet till att våga skriva från hjärtat som jag gjorde med den här romanen.
Trots att det inte är en självbiografi är texten det ärligaste som jag någonsin har
skrivit just för att det kommer rakt från hjärtat utan att förfina eller försköna något.
Jag skriver ju för att jag måste skriva och även om det är köttsligt, rått och brutalt
så är verkligheten alltid värre.
Makz: Jag tycker att det är så modigt att du så generöst delar med dig av så mycket av dig själv och din historia. Har det känts självklart ”från början”? (om det nu finns något som kan kallas början?).
Saga: Det var inte tanken från början utan bara blev så. Jag började blogga på Edit
(SVT:s kultursatsning) kort efter att jag vann Guldbaggen. Då skrev jag mycket
om populärkultur och då utgick jag mycket från mig själv och mina erfarenheter.
När jag skulle ha mitt Sommar i P1 kände jag att nu får jag bestämma mig. Det
var då jag valde att om jag ska göra det här så måste jag vara sann mot mig själv
och göra det här på riktigt och fullt ut.
Ömheten har varit oerhört viktigt för mig i mitt skrivande. Det är en naturlig del
av allt mitt skapande. Ömheten är det som balsamerar själen och skyddar från det
onda och gör att man inte faller isär eller går sönder helt. Det är nog den där
ömheten som gör att jag överlevt.
Godhet och ondska finns i oss alla. För att skapa en helhet, en sanning och en
komplexitet måste alla sidor komma fram. Det är inte en vacker syn att möta sig
själv eller andra på riktigt.
Makz: Jag håller med om att orden köttsligt, rått och brutalt beskriver ”Våra tungor smakar våld” bra, men jag tänker att t.ex. din novell ”Sommarnatt” i ”Feministisk erotik” också har en sorts ömhet i det där köttsliga. En slags ömhet som nog kommer fram i romanen också. Hör den ömheten lika mycket hemma i ditt skrivande som det köttsliga och råa?
Saga: Ömheten har varit oerhört viktigt för mig i mitt skrivande. Det är en naturlig
del av allt mitt skapande. Ömheten är det som balsamerar själen och skyddar från
det onda och gör att man inte faller isär eller går sönder helt. Det är nog den där
ömheten som gör att jag överlevt.
Godhet och ondska finns i oss alla. För att skapa en helhet, en sanning och en
komplexitet måste alla sidor komma fram. Det är inte en vacker syn att möta sig
själv eller andra på riktigt.
Makz: Det du skriver om att både godheten och ondskan är delar av helheten hos en människa är intressant. Jag tänker att det kan vara lika svårt att se godheten, eller den goda intentionen, hos vissa människor en möter som att se det onda i sig själv. Särskilt som queerperson. Ibland tänker jag att för hbtqia+personer går så mycket energi åt till att parera det farliga att det inte blir energi kvar till att se det goda eller vackra.
Saga: Absolut. Jag tänker också så. Att jag som queer och trans hela tiden måste ligga
steget före, alltid ha ett risktänk och bedöma situationer och aldrig riktigt kan
slappna av. Jag är inte ensam om erfarenheten av att rädslan för att bli utsatt
många gånger begränsar en i vardagen.
Det är tråkigt och sorgligt att så mycket av ens tid ska gå åt just det. Det är tid
som jag gärna hade lagt på annat.
Makz: Du har ju varit på Bokmässan i Göteborg den här helgen. Den brukar beskrivas som en viktig del i det ”litterära kretsloppet” i Sverige. Du har också prisats med en Guldbagge och gjort ett Sommar-program i P1. Det är på flera sätt ”kulturella finrum”. Hur känns det att vara en uppmärksammad och uppskattad del av de sammanhangen?
Samtidigt syns du också i många mindre queera sammanhang, såsom Transfesten, queerfilmfestivaler och liknande. Är det viktigt att vara tillgänglig för den queera publiken?
Saga: Jag gillar att röra mig i olika rum. Det är spännande, utmanande och
utvecklande att betrakta och lära sig av sin omgivning och just att befinna sig i
olika miljöer. Jag lär mig både saker om mig själv och andra genom det.
Jag älskar att skapa för, ta del av och stötta och vara en del mitt eget queercomunity.
Det inspirerar mig och driver mig framåt. Men jag vill inte begränsa mig, min konst
är bred och allmängiltig och borde tas del av alla som är intresserade och nyfikna.
Visst handlar mycket av det jag skapar om identitet, sexualitet och queera
erfarenheter men det handlar också om så mycket mer. Jag tänker att jag skapar för
alla som vill ta del av min värld men absolut att mitt hjärta klappar och brinner lite
extra för just mitt community.
Makz: Jag bläddrade igenom ”Våra tungor smakar våld” igen och läste om de bitar jag hade markerat. Jag tror att jag fick fatt i vad jag berördes mest (eller i alla fall mycket) av: Att många (kanske alla) queers lär sig från så tidig ålder att skämmas för sig själva att den där skammen (den internaliserade som dom säger) blir en del av varje andetag och nästlar sig in i varje relation. Var vi än är i livet så måste vi förhålla oss till dess invasion av vår livshistoria. Jag tycker att det känns som att den skammen finns med i bakgrunden i Saga och Vincents relation. Är det något du känner igen eller har tänkt på?
Saga: Jag tror att skammen, självhatet och skulden alltid har varit en sån stor del av mitt
eget liv så det perspektivet var nog med från början omedvetet och medvetet.
Jag vill utforska i mitt författarskap och jag bearbetar saker personligt i mitt
skrivande.
Makz: Tack Saga för att du har delat med dig så mycket av dina tankar och känslor. Jag är djupt imponerad och ödmjuk inför din förmåga att dela med dig av dina erfarenheter. Tusen tack för att du ställde upp på en intervju!
Saga: Tack själv fina fina! Detta var så kul! ❤❤❤
Makz Bjuggfält